Yhteystiedot

Tapio Puolimatka
tapio.puolimatka (at) gmail.com


Programmen för sexualfostran måste omvärderas

Jag tackar Viveca Dahl för att hon i detalj kritiserat min artikel En kampanj för att legalisera pedofili. Det är en sällsynt delikatess för mig att någon kritiserar mig på grund av vad jag skrivit. Vanligen kritiseras jag för rykten.

Viveca Dahl tycks ha tagit särskilt illa upp för att jag kritiserat biskop Björn Vikström. I min artikel säger jag dock att "Vikström entydigt avvisar sexuella förhållanden mellan vuxna och barn." Jag tror att Vikström förstår att min kritik är konstruktiv, för han har samma avsikt att skydda barn från sexuellt utnyttjande. Problemet är endast att Vikström kritiklöst har anammat vissa begrepp ur den moderna sexologin, som på sikt kan leda till att åldersgränser för sexuella relationer kan slopas.

Jag tror att Vikström gärna lyssnar till kritik, om det finns en möjlighet att kritiken kunde leda till att ens ett barn blir beskyddad från sexuellt utnyttjande. I det offentliga samtal som gäller min artikel har jag  mest förvånat mig över att somliga vuxna lägger huvudvikten vid sina egna sårade känslor och glömmer vikten av att barn beskyddas. Kan man inte ens för ett ögonblick glömma sig själv och granska saken ur vårt samhälles allra mest sårbara medlemmars, dvs barnens, perspektiv?

 Om olika uttryck för sexualiteten bara ses som naturliga variationer och om föräldrarnas uppgift blir att "ge tillåtelse till sexuell och könsmässig mångfald", förhåller man sig alltför optimistiskt till de ungas förmåga att fatta visa beslut i sexuella frågor. Många undersökningar visar att de unga behöver föräldrarnas stöd för att på ett förnuftigt sätt kunna bedöma de långtgående konsekvenserna av sitt handlande.

Professor David Paton från universitetet i Nottingham hävdar att vi i vår kultur allt mera har börjat anse att minderårigas sexuella aktivitet är en normal del av de ungas växtprocess och ganska harmlös så länge det handlar om en gemensam överenskommelse. De officiella programmen för sexualfostran och strävanden att befrämja tonåringars sexuella hälsa har ofta baserat sig på oriktiga sätt att närma sig frågeställningarna, vilket har påverkat attityderna hos de unga och lett till att sårbara unga blivit utsatta för sexuellt utnyttjande.

Ett konkret exempel på faror som hotar barn är det omfattande sexuella utnyttjande av barn som avslöjats i England. Utnyttjandet var möjligt på grund av en allmän attityd hos socialmyndigheterna enligt vilken vuxnas och barns sexuella förhållanden var oproblematiska. Därför ingrep inte socialmyndigheterna i de fall om uttnyttjanden som kommit till deras kännedom.

Paton anser att det omfattande utnyttjandet av sårbara unga som förekommit på grund av dessa felaktiga attityder,  gör det nödvändigt att omvärdera programmen för sexualfostran  som skapats för att befrämja sexuell hälsa. Nu har sakkunniga inte något skäl att fortsätta som förut och vägra att kritiskt granska sina grundläggande värderingar.

 

Tapio Puolimatka

professor 

Jyväskylä